Så går det till när vi ställer in ljudet inför en sändning

Före repetitionen: vi går igenom rummet

Ljudarbetet börjar innan en enda mikrofon kopplas in. Johan Bergström och deltagarna går först runt i studion och lyssnar. Man klappar händerna, pratar från olika platser och hör var rummet ger eko, var en bakvägg reflekterar och var ventilationen ligger som ett jämnt brus under rösten. Det som hörs här styr nästan allt som kommer efteråt, eftersom ett problem i rummet är billigare att lösa med placering än med reglage.

Vi tittar också på körschemat. Hur många personer sitter vid bordet, vem reser sig upp, vem går över till en annan plats i studion och vilka inslag spelas upp utan prat? En programledare som står stilla vid ett bord ställer andra krav än en reporter som rör sig mellan två kameror. Därför skriver vi ner förutsättningarna på ett kort papper som följer med hela passet och som alla i gruppen kan läsa av.

Mikrofonvalet utgår från rösten och rörelsen

När rummet är kartlagt väljer vi mikrofontyp. För den som sitter still vid nyhetsbordet fungerar en liten ansiktsmikrofon fäst på kläderna bra, medan en gäst som ska röra sig fritt kan behöva en mikrofon med sändare i fickan. Ibland räcker en handmikrofon, men då måste den som håller i den vara van vid att hålla samma avstånd hela tiden. Vi låter deltagarna prova flera alternativ på samma person och jämföra dem i hörlurarna.

Det viktiga är att inte välja efter vad som ser snyggast ut i bild. En mikrofon som syns mindre men plockar upp mer av rummet ger sämre ljud än en som sitter synligt och nära munnen. Vi pratar om kompromissen mellan bild och ljud öppet, eftersom den uppstår i varje studio och ofta kräver att ljud- och kameraansvariga kommer överens i förväg.

• Ansiktsmikrofon för stillasittande programledare
• Sändare i fickan när gästen rör sig i studion
• Handmikrofon bara när avståndet kan hållas jämnt

Placering: några centimeter avgör mer än du tror

Placeringen är det moment där deltagarna oftast blir förvånade. En ansiktsmikrofon som sitter på bröstet låter mörkare och rymmer mer klädbrus än en som sitter ungefär en handsbredd under hakan. Vi testar båda lägena med samma person som läser samma text, och spelar upp resultaten i följd. Skillnaden går att höra utan någon teknisk förklaring, och det är just så vi vill att resonemanget ska landa.

Kablar och dolda delar kräver lika mycket omsorg. Trasslar sladden mot en skjorta hörs det som prassel, och en sändare som sitter löst i fickan kan slå mot ett bälte. Vi fäster sladdar med tejp på kläderna, lämnar en liten slinga för rörelse och ber personen sätta sig, resa sig och vrida på överkroppen medan vi lyssnar efter ljud som inte hör hemma.

Mixningen: nivåer, brus och rundgång

Vid mixerbordet börjar vi med att sätta grundnivåerna en röst i taget. Personen läser en text i normal samtalsstyrka och vi ställer in förstärkningen så att den ligger bekvämt utan att toppa. Därefter lägger vi till nästa röst, och först när alla är inställda hör vi hur de låter tillsammans. Den ordningen sparar tid, eftersom ett fel som upptäcks med en röst åt gången är lätt att hitta.

Rundgång uppstår oftast när en mikrofon hör en högtalare. Då sänker vi nivån på just den högtalaren eller flyttar mikrofonen, och vi gör det innan vi tar i utjämnaren. Brus hanterar vi på samma sätt: först orsaken, sedan filtret. En lätt sänkning av de lägsta frekvenserna tar bort dån från ventilationen, men tas den för långt låter rösten tunn, vilket vi låter deltagarna höra själva.

• Sätt nivåer en röst i taget
• Åtgärda rundgång genom placering före filter
• Ta bort brus vid källan, inte bara i reglagen

Under repetitionen: lyssna med hörlurar och med öronen

När alla delar är på plats kör vi en full repetition med körschema, intercom och samma antal personer som i den riktiga sändningen. Den som sitter vid ljudbordet har hörlurar på sig men tar av dem då och då för att höra hur studion låter i rummet. De två bilderna stämmer inte alltid överens, och det är oftast där de verkliga felen finns, till exempel en gäst som pratar högre i rummet än vad mikrofonen får att göra.

Vi tränar också på kommunikationen. Ljudansvarig säger till i intercom om någon ligger för nära eller för långt ifrån mikrofonen, och regissören bekräftar kort. Korta, lugna meddelanden är en del av ljudjobbet, eftersom ingen kan ändra något i direktsändning om beskedet kommer för sent eller är otydligt formulerat.

Efter passet: vi lyssnar på inspelningen

Varje repetition spelas in, och efteråt sätter vi oss och lyssnar tillsammans. Man hör sin egen mixning på ett annat sätt när man inte samtidigt styr den. Små problem som kändes oviktiga i stunden, ett tyst andetag, ett ord som försvann i rummet eller en nivå som gled långsamt uppåt, blir tydliga i uppspelningen och går att peka på med exakta exempel.

Vi skriver ner två eller tre saker att förbättra till nästa gång, inte tio. Det håller arbetet hanterbart och gör att varje pass bygger på det förra. Med tiden får deltagarna en egen rutin för uppsättning, kontroll och felsökning som går att ta med sig till vilken studio som helst, oavsett utrustning.